och jag undrar varför ingen säger något. varför ingen frågar, varför ingen förklarar. vill inte tänka på det längre. vill inte vara ledsen för en sådan sak.

gång på gång på gång på gång på gång på gång på gång

du suger du suger du suger du suger du suger du suger du suger du suger du suger

när man cyklar hem ifrån träningen och det känns som att det är en sommarkväll i juli fast det egentligen bara är mars, då blir man glad.

lyssnar på den svenska björnstammen och blir sjukt övertaggad, vill bara dansa sönder fötterna och känna lyckoruset av äckliga vodkadrinkar. men nä. får ta en bulle och dricka alkoholfri flädercider istället. fast det funkar ju det med, speciellt när man ska åka till london i slutet av april!

 

är så jävla trött på den här stan - trött på att man måste se bra ut för att vara någon, trött på all egoism, trött på rykten. vill fylla nitton och försvinna för alltid.

skriver debattartikel om cirkusdjur och gråter och får ont i hjärtat för att det är så ledsamt. hur kan man vara så jävla brutal och hjärtlös? hur kan man ignorera hur elefanten skriker av smärta när en vass metallkrok vrids om i huden på den? förstår inte världen

vill till hultsfred so baaaad men alla, dvs mina vänner, ska till p&l. fattar inte varför, det är bara typ två stycken bra som ska dit

pallar livet igen efter att ha sett lite på världens bästa serie

pallar inte livet just nu

FÖR DET HAR BLIVIT ETT STORT JÄVLA GAP MELLAN OSS OCH DU SER DET INTE ENS

hej jag lever fortfarande även fast man kanske inte kan tro det. livet känns helt ok just nu, förutom att jag har en ångestframkallande uppsats att skriva. annars är allt helt ok. första snön kom ju igår! hur kan det inte vara helt ok då liksom. lite mer som gör allt helt ok:

för jag betyder ingenting för dig längre. är inte säker på om jag någonsin har betytt något eller om jag bara var något att fördriva tiden med. och jag fattar inte varför det gör så ont, varför allt ska göra så ont, för jag känner ingenting för dig längre. det var längesen. MEN ALLT SÅDANT HÄR FÅR SÅDANA JÄVLA DÅLIGA SLUT. rinner ut i sanden och det är alltid jag som sabbar. men varför är det bara jag som sedan försöker rädda allt? varför är det alltid jag som måste höra av mig? jag har en förmåga att sakna människor alldeles för mycket, speciellt sådana jag inte borde sakna. bara.... KAKFALÖÄÄ

hej hej hej hej hej hej hej. ja jag har fått ryck för livet suger just nu fast nä fast jo för hatar den här stan så jävla innerligt mycket och helgen var ett bevis på hur äckligt mycket jag har låtit mig tryckas ned av den här vidriga befolkningen och fy farao vad det är mycket i skolan nu och fy farao vad mycket jag pluggar INTE och tjocktjocktjocktjockfulfulfulfulF U L och saknar människor jag inte borde sakna MEN KAN INTE LÅTA BLI och vill göra saker jag inte borde OCH JAG SKITER I OM JAG TRASAR SÖNDER MIG SJÄLV FÖR DET ÄR LÄTTARE ÄN ATT VARA LYCKLIG

känner att jag skriver här väldigt ofta.

....

nä, inte direkt va. har fullt upp med skolan och analyserande tankar. fast egentligen så är det ju inte därför jag aldrig skriver här. jag vet bara inte vad jag ska skriva (det borde ni veta vid det här laget, för det känns som att alla mina inlägg innehåller just den meningen). har insett ännu en gång att min sociala förmåga suger. hela jag är ett tomt skal känns det som, jag har aldrig något intressant att säga, inte ens till mina närmsta. är som en grottmänniska som bara grymtar fram svar (inte för jag vet om det var så grottmänniskor lät men vi säger det). vill att mitt liv ska vara som i böcker, filmer och serier (vem vill inte det?). där alla töntars liv plötsligt vänder mot det bättre, där den finaste faller för den tysta. där man vågar.